En berättelse i små doser om oss på Hallongläntans Ragdoll - katterna och människorna.

torsdag 24 december 2009

Presentation av Rasmus

Rasmus är yngst av de tvåbenta i familjen, han har nyss fyllt 9 år och går i trean på Vanstaskolan här i Ösmo. Rasmus är familjens energiknippe - han är extrem i alla känslolägen växlar blixtsnabbt från rasande ilska till djup, djup kärlek. Han är väldigt omtänksam och vill gärna vara med de två lite större barnen.



Under årens lopp har Rasmus fyllt våra liv med kärlek, ångest, sorg, glädje, överraskningar, spex, underfundigheter, och så enormt mycket annat. Han har ett brett känsloregister och han använder alla delarna! Han tycker också om att klä sig fint och står i timmar framför spegeln och fixar till frisyren så att den får rätt look!
På väg till rosutdelningen på skolavslutningen i ettan, då han absolut skulle bära kostym.

Rasmus rider på SORK som ligger ett stenkanst härifrån och han spelar dessutom tennis, och är väldigt bra på båda sakerna! Han är över huvud taget en väldigt fysisk person.


Han är en sann entrepenör - det finns absolut ingenting som är omöjligt för honom och han är inte rädd att prova helt nya saker på nya sätt som han nyss funderat ut. Ett exempel på det är när han var runt 4 år gick runt på en kattutställning och plockade på sig så många visitkort han kunde komma åt och sedan sålde dem för 5 kronor styck...

En annan gång som det hände något som jag tror bara skulle kunna hända Rasmus var när han bröt armen. Han kom in storgråtande en eftermiddag och sa att han hade ramlat ner från trädet och var nästan död. Efter att ha konstaterat att armen var svart åkte vi så fort vi kunde in till Astrid Lindgren. Där blev det operation i flera timmar och vi fick ett eget rum för att ligga kvar en tid.

Vi fick nog det bästa rummet på hela sjukhuset för en motorintresserad 5-åring! Våningen ovanför helikopterplattan. Rasmus var överlycklig över att han kunde klättra upp i fönsternischen och njuta av det som hela tiden hände därnere! Men - han ramlade förstås ner. Och bröt armen. Jag skojar INTE. Det var inte nådigt pinsamt att ringa på sköterskan och berätta att de måste operera om honom... Hon skulle genast ordna ett annat rum åt oss men det protesterade Rasmus så livligt mot att vi fick behålla detta underbara rum.


Rasmus spelar saxofon på musikskolan och i Blåsmästarna - musikskolans nybörjarorkester - och han tycker att det är jätteroligt!

Rasmus är också familjens glädjespridare och clown! Han kan tala i filmcitat en hel dag och ändå få till en rolig knorr på allt han säger - en sagolik talang! Han är också väldigt kelig och tycker att det är väldigt mysigt att gosa länge! Rasmus är en modern Emil på alla sätt, och detta får i fortsättningen bli mina blåa skrivböcker!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar